Aktuellt

2019

november

Hej!

Här kommer ett tips som handlar mer om metod än om innehåll. Eleverna i de två klasser jag har i svenska (Svenska 2) fick innan lovet skriva en utredande text kopplad till de nationella minoriteterna. Jag hade en tanke om att samtliga elever skulle få en möjlighet att bearbeta sina texter i efterhand, men efter att ha läst samtliga beslutade jag mig för att göra någonting nytt (för mig). Jag har endast erbjudit de elever som fått F eller E på just språket att bearbeta sin text. Jag tror nämligen att de vinner mycket mer på det än de elever som ligger på C. Att prestera språkligt på C-nivå på kursens första text, som skrevs under ett pass på tre timmar, tycker jag är bra och jag tror inte att det ger dem så mycket att jobba igenom sin text en gång till. De elever som fick E eller F har däremot mer grundläggande svårigheter med språket och lär sig förmodligen mer av att arbeta om texterna. De får också bättre tillgång till min hjälp när de är en mindre grupp.

Nu blev det så att eleverna i den ena klassen fick mina kommentarer innan omarbetningen och eleverna i den andra klassen fick inga kommentarer innan. Det blir intressant att se vilka skillnader det blir där. Många elever säger nämligen att deras språkliga brister bara handlar om slarvfel och allt hade blivit bättre om de bara fick mer tid på sig eller fick läsa om texten. Av vad jag ser nu verkar det dock inte som om texterna blir så mycket bättre för de flesta av dem när de får arbeta om dem utan återkoppling.

/Elin

2018

februari

Hej!

Förra veckan lyssnade jag på en intressant föreläsning av Marie Nordmark (vid högskolan Dalarna). Hon har forskat om digitalt skrivande i gymnasieskolan och konstaterat att det mycket vanligt att dagens elever skriver utan att göra en disposition. De börjar från början av texten och fastnar ofta på första meningen. Om de inte får till den så bra som de vill ha den fastnar de där. Trots att lärarna undervisar om att man ska göra en disposition, söka källor och så vidare innan man sätter igång och skriva så hoppar de flesta elever över det, och gör det istället efter hand som de skriver. För att försöka komma ifrån detta kan man göra något som jag har börjat göra åtminstone inför examinationer (de där eleverna har känt till skrivuppgiften i förväg): jag låter dem skriva en disposition lektionen innan de ska börja skriva texten. För att de inte bara ska börja skriva på texten rakt upp och ner låter jag dem skriva dispositionen för hand och sedan samlar jag in alla papper och tar med dem tillbaka så att eleverna får dem vid skrivtillfället. De skriver då oftast i DigiExam, så de kan inte börja på texten innan jag ger dem koden (läs mer om DigiExam på Pedagog Stockholm). Det här hjälper eleverna väldigt mycket och gör själva skrivtillfället mycket effektivare. Det finns stora vinster med att använda samma metod även i andra ämnen.

/Elin

2015

september

Kärt barn har många namn. Och tack Google för att du hjälpte mig att inte sätta v och w på fel plats i ”review”. Den allra första text eleverna får skriva hos mig i Svenska 1 är en del av den screening vi låter alla elever på Norra Real genomgå för att kunna upptäcka eventuella läs- och skrivsvårigheter. Där finns det ett stort värde i att se deras oredigerade skrivande. Annars är det värdefullt att lära eleverna att skrivande är en process och att en text normalt behöver bearbetas flera gånger för att den ska bli bra. För mig är dock detta ett återkommande problem, både när det gäller elevernas och min egen tid och arbetsbörda. De behöver ju skriva flera olika typer av texter under en kurs gång, vilket gör att man inte kan jobba hur mycket som helst med ett enskilt verk. Det behövs också oftast feedback för att de ska kunna utveckla och förbättra sina texter och det tar tid att läsa och kommentera 32 alster. Där är kamratrespons ett bra verktyg. Jag har tidigare varit lite skeptisk till det, men jag har lärt mig mer och mer om hur det kan användas på ett bra sätt. Tidigare har jag, liksom många elever, känt att det är ju läraren som är experten, hur ska klasskamraterna kunna ersätta den kompetensen? Och lösningen ligger väl i att de inte ska ersätta, utan komplettera. De kritiska eleverna omvänder man förhoppningsvis med insikten att de får en chans att förbättra sin text innan läraren ser den.

Nyckeln till bra kamratrespons ligger i att strukturera den. Det går inte bara att låta eleverna bedöma varandra och säga vad de tycker är bra och dåligt. Åtminstone inte till en början, dit kan man komma om de får jobba med kamratrespons så pass mycket att de blir vana vid vad som är relevant att kommentera och vad som inte är det. Jag vill till exempel undvika att elever agerar språkpoliser åt varandra och får de bara i uppdrag att kommentera varandras texter i största allmänhet är det där många kommer att hamna. Nej, det är oftast formen som är det intressanta. När det gäller den filmrecension jag har skrivit om i de tidigare inläggen använder jag gärna kamratrespons, eftersom det är den första text de får skriva för mig som inte har med screeningen att göra. Här finns en given form som ska användas: recensionen ska innehålla referat, analys och omdöme. Det är en tydlig uppgift för eleverna när de ska titta på varandras texter: finns alla tre delar? Är det en bra balans mellan dem? Det stora problemet för många elever brukar vara att de i referatet beskriver hela filmens handling alltför detaljerat. Ett antal brukar till och med avslöja slutet, varpå jag brukar påpeka att en recension främst är till för de som ännu inte sett en film/pjäs, läst en bok etcetera.

Eleverna får efter kamratresponsen bearbeta sina texter och lämna in dem till mig. Om tid finns kan även jag ge formativa kommentarer som de får ytterligare en chans att förbättra sin text utifrån. Jag ger alltid formativa kommentarer på inlämnade arbeten, men oftast får de tänka på att använda lärdomarna till nästa uppgift istället. Denna ständiga tidspress…

/Elin

Bloggen Svenskläraren tipsar

Porträtt på en kvinna med glasögon som står utomhus.

Jag heter Elin Pellberg och är lärare i svenska och biologi på Norra Real. Jag tycker att en av de roligaste delarna med att arbeta som lärare är att komma på nya arbetsmoment och uppgifter till eleverna, att genomföra dem och sedan utvärdera och förbättra dem till kommande läsår.

Många gånger är det dock onödigt att uppfinna hjulet på nytt och jag låter mig gärna inspireras av kollegors arbete när jag inte har några egna bra idéer. Därför ville jag skapa den här bloggen, den är tänkt som en idébank som det är fritt fram att hämta material ifrån.

Kontakt: Elin Pellberg

Senaste kommentarer

Kategorier